Att trycka på den där knappen kan ha vart mitt största misstag på länge, eller så gjorde jag något bra.
Jag kommer hoppas på oss ett bra tag framöver men någon gång är det dags att släppa taget om vi ska stå still här. Vi är som pingisbollar i en pingismatch.
Jag är ung och ibland gör jag fel, små saker som är fel men du ska veta att känslorna försvinner inte. Dom vill inte försvinna och jag vill inte att du försvinner ifrån mig. Vill börja om. Jag skulle krypa så nära jag kunde. Hålla dig hårdast av alla, skulle aldrig släppa. Men jag vet inte, är det nu vi säger hejdå på riktigt? Usch det känns fel