Min mamma som jag är uppvuxen med har en stark tro till Gud/Jesus ja, what ever. Så enda sen jag var mini så har jag gått i kyrkan, varit med på läger och gått på söndagsskola då man bland annat läser bibeln.
Jag har nog haft en stark tro till Gud som liten men nu under tonåren så har den försvunnit helt, trots att jag gått på en kristen skola enda sen i trean och hela grundskolan ut. Det var en trygghet och jag tackar så mycket för det men jag tror inte på Gud eller Jesus.  Är alltså inte kristen.

Jag har inte hunnit fundera mycket på det där. Jag minns att när jag och Oscar gjorde slut och hela min värld höll på att falla samman så bad jag till Gud om hjälp, väldigt mycket och dagarna gick men jag och Oscar blev inte tillsammans igen och jag minns hur mycket jag berättade för 'Gud' att jag hatade honom för att han gjorde så mot mig, haha ja.. jag vet inte, då bestämde jag mig för att aldrig mer tro på honom, konstiga jag, eller hur? MEN sen dess har jag inte funderat mer på min tro. Jag vet iallafall att bibeln inte är något jag tror på.
Sen tror jag absolut på mig själv och ödet. Jag tror att saker händer av en anledning. Så idag tror jag absolut att det var meningen att det tog slut, men då var det hemskt och Gud var en utav dom jag tydligen 'hatade' mycket, haha... Jaja, ung och dum!

Sen hatar jag att få frågor som lyder "Men Angelica hur tänker nu då? Vem skapade världen då och blablabla? MEN HALLÅ? Det vet varken du eller jag, så det kan jag absolut INTE svara på.

Jag vet däremot att jag är oerhört tacksam över att min mamma är kristen. Hon rör inte alkohol på något sätt alls blandannat, vilket vissa kan tycka är alldeles tokigt men jag är förevigt tacksam för det då jag vet att många av mina kompisars föräldrar super sig redigt fulla varje helg och är allmänt hemska.
Min mamma accepterar både min brors och mina val i livet, om vi så vill ha alkohol/cigaretter och inte en tro till Gud i våra liv.