Jag tar en bloggpaus! Det här tar alldeles för mycket på mig. Vet nog inte hur mycket jag gråtit under den här timmen. Tror att jag har svårt att förstå vad som egentligen händer.
Det enda jag kunde säga var "Hoppas tågresan går bra älskade. Tänker på dig och hoppas du är okej" det jag egentligen ville säga var "Åk inte, snälla stanna..kom, håll om mig, och släpp aldrig någonsin taget"
Ibland är det inte lätt alltså. Så många olika känslor i kroppen just nu. Hur ska jag orka? Glad, tacksam, ledsen, besviken, sårad, arg, irriterad, förvirrad till tusen och jag bara... orkar inte nu. Kan inte göra någonting utan att jag påminns av dig. Vill att du ska somna bredvid mig, ligga och berätta för mig att allting faktiskt kommer att ordna sig. Snälla säg att du har rätt. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig nu.


Heeeejdåååå fina ni! Vi hörs när jag mår bättre. Kan vara om några veckor, men förhoppningsvis snaart! Tack för allt stöd, ni är amaziiing. Puss och kram ♥