För fem månader sen ungefär så trodde jag aldrig att vi skulle ses, jag trodde aldrig att vi skulle ha så oerhört roligt tillsammans som vi faktiskt har och jag trodde aldrig någonsin att du skulle betyda såhär mycket i mitt liv, jag trodde inte att jag skulle ge dig hela mitt hjärta och jag trodde verkligen inte att du skulle vilja vara med mig, lilla mig av alla. Men det ville du och jag vet att jag skrivit det förr, men jag är så tacksam. Så otroligt jävla tacksam.
Du är det finaste jag vet och jag bara saknar dig så himla mycket. Känner mig så hjälplös. Vill göra så mycket, vill bara att du kommer hit och stannar här. För jag vet, precis så som du vet att du och jag ska vara tillsammans. Det är bara så det är. Det där pirret i magen och den där lyckan när vi har varandra. Ja, vi är nog mycket bättre tillsammans