Känslig punkt, verkligen. Min första kärlek. Det är ju för det första något man aldrig någonsin kommer glömma, inte jag iallafall vad jag tror.
Oscar, en person jag uppskattar väldigt mycket trots allt tok som varit efter vi gjort slut. MEN han var min första största riktiga kärlek och ja, enligt mig själv så tycker jag att det vi hade var så äkta och jag vet att det var det. Huvudsaken jag vet att det var äkta för oss båda två sen så får alla andra som hjälpt mig genom allt jobbigt tro vad dom vill. Ett år och tre månader var vi tillsammans och vi hade det både bra och dåligt men det är väl så i förhållanden? Jag tycker det är synd att folk som tröstat mig genom dom svåra tiderna inte vet vilka fina stunder vi hade tillsammans också. Men jag är jätte glad att jag fått delat så mycket tid tillsammans med honom och lärt känna honom, fått älskat honom och blivit älskad av honom, och dels fått lära känna hans underbara familj och släkt, det är något jag föralltid kommer vara evigt tacksam för. Efter ett sånt förhållande tar det tid och läka och bli hel igen, men det funkar det vet jag och attans vilken jävla tid det tog. Snart har det gått nio månander sen vi lämnade varandra och det är SJÄLVKLART att man saknar det vi hade och honom vissa stunder. Idag har vi ingen kontakt alls, tråkigt men sant! Men jag skulle kunna skriva hur jävla mycket som helst på denna punkt, men jag skippar det. Jag kan kortfattat säga: Oscar, min FÖRSTA KÄRLEK. Och det är jag jätte glad för, tack för allting! :) Han har gjort så jag aldrig mer behöver vara svag och han visade mig vad äkta kärlek var.