Haha, okej.. seriöst snack ett tag då, blev inte så seriöst snack i det andra inlägget.


Jag tar tillbaka mitt hjärta och ger det till någon som uppskattar mig och älskar mig precis för den jag är.
Du valde att gå och du ska inte komma tillbaka.
Jag är så jävla ego nu men du kommer inte få bättre alls det lovar jag dig så jävla innerligt, ingen kommer göra så mycket som jag gjorde för dig, ingen kommer någonsin stå ut med all skit du ständigt ger.
Dina äckliga ord ekar i mitt huvud om hur mycket du älskar mig och att jag var/är den enda.
Seriöst, du är så patetisk.. alla säger det, "vännen" alla säger det, du är patetisk och du borde växa upp.
Du är arton år snart.
Det känns så jävla bra att jag kommit så LÅNGT, tre veckor har snart gått, och idag pratade vi för första gången och det kändes så skönt att vara lite bitchig, mer än så kommer du inte vara värd igen.
Under dom här tre veckorna har jag gråtit ett fåtal gånger, förr grät jag varje dag, varje sekund.
men en sak har jag lärt mig, dehär är din förlust.
Blir du inte den du var förr, kan du dra åt helvete och stanna där :-)
Vakna upp ur din jävla dröm, vi lever i verkligheten.. jag står inte kvar förevigt, du är så van med att jag aldrig går.
Men gubben, jag försvinner mer och mer för varje dag som gåååår
De enda som svider just nu är allt vi planerat och att jag hade mycket mer att ge.
Ångesten kommer ibland och så, men sen inser jag fort att jag har ingenting att ångra
hejdå påre